Jag blev inspirerad av hur lätt det var att skriva till dig på din blogg.
Jag tänkte att vi kunde ha ett pågående samtal på den här bloggen för det kändes lite för öppet att prata på din blogg och det tar dessutom kanske upp fel sorts plats.
Jag märkte först när jag skrev mitt första inlägg på din blogg hur jobbigt det var att du har åkt. Jag tycker alltid att det är lite för jobbigt att folk åker. det är som att jag ställer om totalt och ska klara mig utan nu när det är borta. märklig reaktion, men så är det.
nu ska jag sova, men nu kan vi ju höras.
Kram
